Robert Spencer på demonstrationen mot islamisering i Stockholm

På Norra Bantorget i centrala Stockholm demonstrerade igår omkring hundra personer från kontra-jihadiströrelsen, i en manifestation mot islamiseringen av Europa. Och demonstrationen beskrevs som den första globala demonstrationen i motståndet mot en alltmer utbredd islamism. Inför eventet lanserade man tidigare i sommar följande pr-snutt:



Bland grupperna som representerades på kontra-jihaddemonstrationen fanns, som i klippet nämns, English Defence League med dess svenska och finska undergrupp. Samt Stop Islamisation of Europe och Stop Islamisation of America. På plats fanns också de två konservativa amerikanska islamkritikerna Robert Spencer och Pamela Geller. Namn välbekanta bland alla oss som hängt med i den amerikanska debatten om denna sak (eller i amerikansk konservatism överlag).

Sverige behöver inte islamofobi och inte muslimhat; men däremot behövs en öppnare - och mer folkligt förankrad - debatt om islam, där även kritiska röster släpps fram i det offentliga rummet - utan att stämplas som just rasistiska islamofober. Och i den debatten utgör Robert Spencer (och för all del även Pamela Geller) en mycket viktig röst.

Robert Spencer, Pamela Geller och många andra av USA:s islamkritiker har sina rötter i den amerikanska konservatismen. Där finns också en mängd ex-muslimer som konverterat till kristendomen och blivit mycket kritiska till islam. All deras islamkritik är inte alla gånger befogad. Och som alltid när populistiska folkrörelser byggs upp (vilket är alldeles utmärkt i demokratiskt avseende) - så finns tendenser att saker och ting går överstyr. Det senaste exemplet på det är (i mitt tycke) Michele Bachmmans angrepp på Hillary Clintons vice stabschef Huma Abedin.

Sådana snedsteg till trots är USA:s konservativa islamkritiska rörelse ingen hatrörelse. De är bara islamkritiker, som (på ett typiskt amerikanskt sätt) ämnar väcka en debatt de anser förträngts sedan Bush förklarade islam vara en fredens religion etfter 9/11 - i rädsla för att kritik skulle skapa just hatbrott och islamofobi. De är konservativa islamkritker - ingen extremhöger. Och några kopplingar till någon sådan höger går heller inte att hitta hos Spencer och hans amerikanska anhängare.

På den här sidan Atlanten är bilden brokigare: här finns en rad partier och individer med - måhända långsökta och sedan länge avslutade - men likväl existerande kopplingar till högerextremism, där man numera istället anammat anti-islamism. Men det är en felbeskrivning att skildra hela den kontra-jihadistiska rörelsen som högerextrem. Och enda sättet att göra en övergripande beskrivning av hela kontra-jihadrörelsen (där amerikanska -konservativa- utgör en väldigt viktig ideologisk källa) som högerextrem, är att först utgå från att denna rörelse faktiskt är högerextrem, och därefter lyfta fram de kopplingar som finns (främst här i Europa) till olika specifika delar av denna rörelse. Att göra så, är dock ungefär lika rättvist som att introducera Vänstern genom att inleda med att prata om Lenin och Stalin.

Likväl är detta precis vad som idag gjorts i nästan samtliga tidningar jag läst om detta, där mötet beskrivs som just högerextremt, med starka betoningar på English Defense Leauges grundare. Att så görs av journalister är på sätt och vis inte alls speciellt konstigt då detta för närvarande också sker för fullt inom Sveriges akademiska islamolog-miljö, där ämnet blivit ett inne-ämne sedan Breiviks massaker i Norge för ett år sedan, och paralleller görs av dessa mellan dagens kontra-jihad-rörelse och nazimen i Tyskland på 1930-talet. Det är en väldigt haltande parallell - men en parallell som givetvis skrämmer människor från att lyssna det minsta till den diskussion denna rörelse vill dra igång. Ungefär på samma sätt som en okunnig skulle ha dragit sig för att lyssna på vänsterpartiets politiska program om dessa introducerats med hjälp av sovjetiska folkmördare.

Det gör också att själva debatten haltar, och istället för en seriös -akademiskt förankrad- debatt om saken, drivs i de stora offentliga rummen i princip bara enkelriktade diskurser, på ungefär samma sätt som görs ifråga om all annan svensk beskrivning av amerikansk konservatism. Något som konkret visas i nästan alla svenska tidningar (samt SVT) genom att de låtit företrädare för Spencers kritiker och experter på högerextremism uttala sig om manifestationen i Stockolm, men däremot -inte- intervjuat te x Robert Spencer själv (som i rent ideologiskt avseende är rörelsens idag viktigaste och mest inflytelserika röst).

Och det är mycket beklagligt. Och också mycket typiskt svenskt. Jag själv är givetvis kritisk till det hot och den våldslegitimering som brukas på många håll av muslimska grupper och individer - i väst främst på individnivå, i mellanöstern och muslimvärlden på mer kollektiv nivå. Men jag delar trots det inte alls alla aspekter av det som brukar förknippas med kontra-jihadrörelsen - inte heller delar jag Spencers syn på allt (te x hans icke-tro på fungerade muslimska demokratiska samhällen) - men däremot förespråkar jag en öppen debatt om saker och ting, och anser att en sådan inte existerar i Sverige.

Jag har läst det mesta som skrivits om islamofobi under de senaste åren (för närvarande läser jag den norske författaren Øyvind Strømmens nyutkomna och intressanta bok "Det mörka nätet") - och jag har också läst många av Robert Spencers böcker, och otaliga andra inom USA:s islamkritiska rörelse). Ens ett uns till seriös sakdebatt om respektive sidas olika argument har jag dock inte sett skymten av i Sverige, trots att jag läst kurser i islamologi och läst otaliga tidningsartiklar om ämnet, och lyssnat på en hel del föreläsningar om ämnet. Här är man främst intresserad av att förse allmänheten med avskräckande extremiststämplar, snarare än en saklig debatt.

Vad Spencer idag dock visade, var att om det finns en rädsla för att föra en öppen debatt, så kommer den inte från hans håll, det kommer från en vänster som är så övertygade om att kontra-jihadrörelsen utgör början på en ny nazist-era där dagens muslimer är/blir vad judarna var i Tyskland på 1930-talet, att de helt enkelt anser att en debatt mot eller om den islamkritik Spencer lyfter fram vore att öppna portarna för vår tids militanta fascism. Och jag läste i något sammanhang någon som t.o.m beskrev kontra-jihadrörelsen som "Breiviks fotsoldater" - ett sätt att resonera som är precis lika illa som att säga att Europas alla muslimer vore "Bin Ladens fotsoldater".

Om detta är vad de tror; att kontra-jihadrörelsen utgör "Breiviks fotsoldater" som vill föra Europa tillbaka till 1930-talet men ersätta judarna med muslimer, så går den nedtystade debatten ur den utgångspunkten givetvis att förstå. För ett sådant scenario låter onekligen fruktansvärt illavarslande - och om så var fallet, skulle man med rätta givetvis behöva motsätta sig Robert Spencer och dennes anhängare. Och högerextremiststämplar vore då också befogade. Problemet är förstås bara att så helt enkelt inte är fallet. Och det vore väldigt oärligt mot en svensk allmänhet om saken skildrades på det sättet.

Här är ett sammandrag av demonstrationen som alltså ägde rum tidigare igår. En demonstration som av allt att döma gick väldigt fredligt till, i motsats till de vänstergrupper som anordnade en motdemonstration där polisen tvingades arrestera ett antal busar - som verkar ha varit intresserad av bråk snarare än debatt:



UPPDATERING: Här är ett längre inslag från Robert Spencers tal:



Här skriver Avpixlat.info också ett längre inlägg om saken.

Källor: SVD, SVD, SVD, DN, DN

Se även tidigare inlägg:

Counterjihad-alliansen har sitt första möte i Stockholm 20120731